Sanningens ögonblick

Följande text finns att läsa på bokens baksida: "Det är snart trehundra år sedan Tusen och en natt kom till Europa och den utgör idag en levande del i vår sagotradition. Många kända och okända sagor härifrån hör till allmänbildningen att känna till och referenser möter man överallt".
 
Vem vill inte vara allmänbildad? Känna igen referenser? Kunna räcka fingret åt den äldre generationen och säga att man visst läser klassiker? Och framför allt: vem vill vara sämre än kompisen som läst allt och kan allt? Tja, inte jag i alla fall. Så jag började läsa, och började nästan gapskratta av chock när jag såg att erotiska scener förekommer redan på första sidan. Ärligt talat är detta helt utanför ramarna för vad jag förväntar mig av arabiska sagor - även om de flesta som njuter av varandra utan tillåtelse snart blir halshuggna. Fantastiskt vad läsning kan krossa fördomar!
 
I alla fall, jag fortsatte att läsa. Tills jag började läsa om The Host. Tills jag lovade en vän att läsa I Am Nuber Four. Och nu är jag tvungen att erkänna att jag ger upp. Jag kommer inte att läsa ut den. Inte nu. Jag var visst inte lika ball som jag trodde...
 
Men, jag kan stolt säga att jag läst originalsagan om "Alladin och den underbara lampan": givetvis var den mycket mer komplicerad och våldsam än Disneyversionen. Och ganska intressant. Så alla ni pretentiösa (eller inte) människor där ute: läs den! Och under tiden skall jag själv gå och läsa något som får 50-åringarna att skaka på huvudet och undra vart all god litteratur tog vägen.
 
 

På tal om The Host...

Har vi en själ?
 
Nej, säger hjärnan. Du, med dina känslor, drömmar och förhoppningar, är bara nervimpulser och kemiska substanser. Vetenskapligt bevisat, inte mycket att tjafsa om.
 
VA?!, svarar själenJag, som är så mycket mer än bara kött, blod och nervimpulser, jag som är ditt allt när det kommer till kritan, hur kan du påstå att jag inte existerar?! Jag är energin som driver dig framåt, din viljestyrka. När du nästan är död, ja, kanske till och med efteråt (för inte kan jag väl försvinna bara sådär: "energi kan inte förstöras eller nyskapas, bara omvandlas", om du minns!) Du med dina kemiska ämnen är anledningen till att jag känner, men det är i mig det känns.
 
Var sitter du och vad består du av?, envisas hjärnan med att fråga.
 
Jag vet inte, svarar själen. Kanske finns jag i varje cell av kroppen. Kanske är jag bara en flyktig ande som rör sig mellan mage och bröstkorg. Kanske finns jag där du är, hjärna. Kanske är jag sammanflätad med dig. Men jag finns. Du har själv sett skillnaden i blicken mellan döda och levande varelser. Du vet hur ögonen ser ut när jag lämnat kroppen och gått vidare. Du vet att inget leende i världen kan få en människa att se glad ut om jag, som syns genom ögonen, visar på motsatsen.
 
Men skådespelare..., invänder hjärnan.
 
En bra skådespelare känner verkligen känslorna ge gestaltar. Du som gått på teater så länge borde veta det nu, avbryter själen.
 
Samtalet tar slut, tystnaden är tung. Både hjärna och själ fortsätter att envisas med att de har rätt. Vad ingen människa ännu lyckats klura ut förstår inte de heller, inte egentligen, trots att det är vad de inbillar sig. De är för dåliga på att sammarbeta, på att lyssna på varandra. Och så länge det kommer att fortsätta vara så, så kommer vi aldrig få svar på den eviga frågan om vi har en själ.
 
 
störd tjej tänker ni nu men jag tränar på att skriva och vill hitta min stil så döm mig inte för hårt utan bärätta istället vad ni tror
 
 

Filmen The Host, recension i punktform

Salen var så när som på fullsatt, ljuset hade precis släkts. Planeter började synas på bioduken, jag satt spänd och upprymd, tuggade nervöst på mina torkade frukter. En djup mansröst började förklara att jorden nu var perfektare än någonsin....
 
Bra:
  • Vackra själar och snyggt gjorda ögon.
  • De flesta sentimentala scenerna var jättebra.
  • Jared och Ian... :']
  • Bra skådespelare överlag
  • Roliga scener mellan Jared och Ian!

Dåligt:

  • Sen när blev sökaren en lång kvinna med blonderat hår?
  • Det gick lite väl snabbt när Jamie och Ian började gilla Wanda
  • Det funkar inte att Wanda vänder sig bort från handlingen och börjar prata högt när hon ska kommunicera med Melanie. Det hade gått på en teaterscen, men inte i en Hollywoodfilm.
  • Wandas nya utseende stör mig något helt enormt. Som en förvrängd version av Melanie. Funkar INTE.

Han tyckte inte om triangeldramat. Hon tyckte att allting gick för snabbt. Några har redan börjat prata om en andra filmer som de vill se. Men jag kunde inte släppa filmen, och jag kände mig väldigt kluven. Som vanligt kunde jag inte bestämma mig om den var bra eller dålig. Jag ville se om den. Ville läsa om boken för femte gången.  Blandade känslor rörde sig inom mig när jag cyklade hem, ut i den mörka kalla natten.

 

 
 

The Host

20 minuter kvar innan jag skall ut ur huset för att se denna film som fått chockerande lite publicitet med tanke på att det är Stephenie Meyer som skrivit boken som filmen är baserad på. Man bara HALLÅ??! Vad tänker de med? De kunde fått in så sjukt mycket pengar!!!
 
Innan skrev jag ett sjukt satsigt inlägg om boken men sedan dog datorn och inget sparades, men för er som inte läst The Host kan jag säga att den handlar om kärlek i alla dess former, behandlar frågan "varför finns ondska" och är SÅ mycket bättre än Twiligtht. Hur hade det kännts att ha en annan människa i sitt huvud, en människa som gör en förälskad i en man som vill döda en? Ni vet inte? LÄS BOKEN!
 
Ska alltså se filmen nu och är taggad. Och hungrig. Fortfarande hungrig. Trots att jag ätit svinmycket. Suck.
 
Vilket våldsamt och oorganiserat inlägg. Sorry for that guys. Nu skall jag gå och smeta på lite läppstift på läpparna och maskara på ögonfransarna och bege mig mot stan. Adjöss.
 

Insikt

Det slog mig nyss att nästan alla bra böcker jag läst ( t.ex Harry Potter, Hungerspelen, Genom dina ögon ) alltid innehåller en smågalen, snäll, vis och sarkastisk skäggig gubbe.

Stephenie Meyer...

1. Gillar män med stora käkben och kantiga ansikten
2. Gillar män som kan smyga ljudlöst
3. Gillar tanken på att "ögonen är själens spegel"
4. Har troligen varit i kontakt med män som har svårt att behärska sitt temperament
5. Gillar fantasy och smöriga kärlekssagor
(okej, detta är lite väl uppenbart, jag vet )

...baserad på en jämförelse mellan twilightböckerna och the host, skrivet av en vuxen om ett halvår som ligger hemma sjuk och som INTE kommer att dansa i kväll...

Förintelsen

Det finns människor som tittar på skräckfilmer och läser skräckromaner. Jag läser och ser filmer om Förintelsen. En film jag ser just nu och som påverkar mig väldigt mycket är "Förintelsen" från 1978. Det är en oerhört vacker och rörande berättelse där vi bland annat får följa den judiska familjen Weiss vars liv snabbt vänds upp och ner, och den tyske soldaten Eric Dorf, som övertygad av sin fru blir medlem i SS där han når höga positioner - något som inte hindrar honom från att plågas av tvivel. Handlingen är uppbyggd kring ett skelett av historiska händelser, och vi får i filmen se så väl gaskamrar, våld som verkliga fotografier från kriget.
 
När jag ser den här filmen så inser jag att jag inte förstår. Att detta hänt på riktigt. Att bara ödet och tur har räddat mig och gjort så att jag slapp leva där och då, men att det kunde varit annorlunda. Det kunde varit jag. Hur kunde detta ske? Varför?
 
Egentligen förstår jag. Trots att jag inte vill. Så lätt att tänka att de inte är som jag. Att stänga av. Som jag gjorde när vi skulle dissikera kycklinghjärtan i 8:an: medan vissa spyfärdiga gick ut ur rummet blockerade jag alla tankar som hade med medkänsla och moral att göra och betraktade med intresse det tudelade hjärtat jag hade framför mig.
 
Det är fascinerande hur bra filmen skildrar de stunder när SS -officerarna själva åker till avrättningsplatserna och måste döda för första gången. Tvivlet i deras ansikten. Ångesten. Så mycket lättare att ge order när man är någon annan stans! Som att äta kött men tycka synd om djuren. Säger jag. Köttätaren.
 
Vi människor vill så gärna in allt i ont och gott. Men det finns ingen ren ondska, liksom det inte finns fullkomlig godhet. Är nazisten som dödar judar medan han innerligt, av hela sitt hjärta, tror att han gör något gott för allmänheten, verkligen ond? Personen som dödar en fiende för att rädda tio fränder, är hen god?  All vår sk. "moral" som fungerar så bra i välfungerande samhällen rasar så fort situationen förändras. Allt är relativt. Det enda som är säkert är att vi lever. Och att vi kommer att dö.
 
Så maktlös man känner sig.
 
 

RSS 2.0